Pappa, vad är det som händer....!?

Lördag och klubbsegling. Perfekt vind, solsken... aaaaaahhhhh.... det kändes fint att sätta sig i bilen för att köra hem till pappa för samåkning till hamnen. Skepparmötet avlöpte säkert lugnt och fint, vi kom precis när det var slut... varför ändra ett vinnande koncept:) Banan var enkelt lagd till Jans ära, han skulle vidare till Hällevik och då sparar han rätt mycket tid på att slippa vända in i viken igen efter att ha rundat några av märken längre ut i rännan. Starta vid startbojen - ner och runda gula märket i viken och sen prickrent ut till skitpricken. Hur svårt kan det va?

För en gångs skull så var vi ute färdiga för segling 10 minuter innan vår starttid, 10.31.30. Och den goa och glada stämningen i hamnen fortsatte som vanligt i båten. Jan frågade innan vi gav oss iväg om vi skulle starta på utsatt tid idag. - Det vågar jag inte lova, svarade jag med ett leende. - Nej, man ska inte lova för mycket, svarade han lika glatt. Vi la ut innan Jan och jag hojtade -Hej då, Jan! - Åh vad roligt, fick jag till svar...

Sen vet jag inte vad som hände, vi hissade segel, småpratade, kryssade runt lite i viken och jag fick en känsla av att klockan hade snurrat på ganska ordentligt. - Ska vi inte starta snart pappa? - Nej, vad är klockan? Vi gick ju ut tidigt. - Det står 10.32.32 på GPS:en. Shit fan helvete.... Mot startbojen....

... och iväg. Det var vackert i viken... vi var många båtar som klubbseglade och finns det något som slår synen av hissade segel mot en klarblå himmel? Mmmmmmmm.... Nix... Erika kaptenade denna segling och det var ett snävt slag runt rundningsmärket i viken. Här ska tävlas... Sen kunde vi hålla oss på ganska fast kurs ut mot skitpricken... Eftersom vi nu inte kom i väg i tid hade vi en del båtar framför oss... och två bakom. En Albin Express från Hejan (tror han hade en tystgående motor för han bara svishade förbi oss... fnys) och Sven-Robert och Lasse i den stora jollen... Jag kämpade allt jag kunde för att knappa in på båtarna framför oss. Det var ju först över skitpricken som gällde.

När man går ut i rännan från Hejjans så ska de gröna "pinnarna" vara till vänster(babord) och de röda till höger(styrbord), man går mot farledsriktiningen. Jag höll mig nära gröna pinnar för att vinna lite vatten... Gick på linjen precis mellan två gröna och vi höll fem knop. Hade precis kollat loggen och vinden och allt gick sketabra. Sen kändes allt plötsligt så konstigt. Det kändes som slowmotion i hela båten, men jag hade ju halv vind så vi borde ju inte göra 0 knop... - Pappa, vad är det som händer? Pappa tittar på mig och lägger upp värsta smailet. - Det var som fan, vi gick på grund! skrattar pappa fram. Jag lutar mig ut över styrbordsidan och konstaterar att: -Japp, här var det grunt...

Som tur väl är så har man lugnet själv till far. Det var så grunt att jag hade kunnat ta mig en promenad på botten och hjälpt till att trycka väck båten, men som pappa sa: - Varför blöta ner oss i onödan när vi säkert får loss henne ändå, Vi försökte med vindenskraft och våra kroppar att vicka loss henne från botten. Vi väger för lite. Gött, mer fika ombord alltså...! - Ge mig en skeppsskorpa, sa pappa. Hm det hjälper nog inte att äta nu farsan....

Ner med seglen, starta motorna och full back, samtidigt som pappa tryckte ifrån med spirbommen i fören. Äntligen loss! Det tog nog en halvtimme för oss att komma ut på rätt djup igen. Undrar varför pappa helt plötsligt ville kaptena?

Precis när vi gick på grund passerade jollen oss och när vi sen mötte dom på vår väg ut till skitpricken, ja när dom hade gått i mål, fick vi frågan: - Bytte ni segel eller? - Nä, vi gick på grund. - Ja haa!

Som ni nog förstått fick vi bryta tävlingen men eftersom vädret var optimalt, bra vind, sol och inga vågor så gick vi ut till skitpricken och över målsnöret ändå. Ett slag tillbaka och bra fart in i Valjeviken igen. Jag vet inte vad det var med oss denna lördag. Pappa kaptenade nu och jag frågade om han hade koll på den gröna pinnen, som ju nu ska vara till höger om oss. - Ja, jag tror det. - Men pappa varför är vi så nära landmärket. Nä, men se på fan, där ute är den gröna. Vegan vänder på en femtioöring. Och det är nog tur det. Annars hade nog sjöräddningen fått ett uppdrag. Och dom ska helst inte ha något att göra mer än att sitta och spela kort i sina stugor.

Ja ja, vi tog en fika på väg in. Kaffe och grovbröd med salami. Att en macka kan smaka så bra.

Christian mötte upp oss en bit in i viken med sin fantastiskt fina träsnipa. Åh, en sån vill jag också ha... Vi gick jämsides en bit och passade på att fotografera varandras båtar. Det är ju inte ofta man får bilder på båten när man seglar.

Ner till rundningsmärket i viken och japp, det går inte att sluta när man seglar under så perfekta förhållanden. Pappa hade nog glömt den lilla fadäsen tidigare under dagen för nu var det jag som kaptenade igen. Men visst, vi skojade friskt om att ta nu sikte på de gröna prickarna.... gå gärna på linje mellan dom...

När vi kom i hamn igen och hade lagt till så fick vi ju naturligtvis frågan vart vi tog vägen? Och det fanns ju inget annat att göra än att erkänna. När de förstod att det var jag som gått på grund sa dom snällt: - Det finns två sorters kaptener. De som har gått på grund och de som ska göra det.

Sen fanns det ju dom som inte riktigt trodde på att det var jag som gått på den där elaka lilla sandbanken. Men, kära båtklubbsmedlemmar, i ärlighetens namn, det var jag.

Men det finns ändå förtroende för mig i hamnen för tydligen vill Sven Robert att jag skulle segla med honom i hans jolle, enligt hans fru. Och det gör jag mer än gärna...

Jag har börjat smyga in de andra båtägarna i skeppsskorpsmissbruket genom att helt sonika ta kakburken och bjuda runt... Ha ha, de skulle bara veta... Snart sitter ni där med en burk i ruffen och kan inte hålla fingrarna ifrån den.

Som en fullgod avslutning satte vi oss i bilen och körde in till Sölvesborg och åt stekt sill med potatismos och lingonsylt. Kan livet bli bättre? Tror inte det....

Och naturligtvis konstaterade vi i efterhand att vi kanske skulle markerat på GPS:en var vi gick på grund. Men som tur väl var så satte pappa ett rött kryss på skrovet på båten så vi vet var vi gick på. Sen kan vi ju bara lägga in det i efterhand. Det börjar bli några kryss nu. Ett för där Martin slängde i fiskeutrustningen, ett för var pappa hittade mycket fisk sist han fiskade, ett för grundstötningen....

Skepp ohoj! Undra om en kurs i navigering är skoj!?