Nu går det skam på torra land...

Skäms på oss som inte varit ute och seglat på länge. Papps var ute igår förvisso. Det blåste ordentligt när gubben var ute och han gjorde 7 knop med Vegan. Gött farsan. Men nu behöver vi inte skämmas längre. Jag ska sätta mig i min vita fina bil och köra till hamnen och sen bär det iväg ut till haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaavs...

Vi gjorde en tur förra helgen med mina söner och min äldste sons flickvän. Ni förstår vilket bök. De hade mer bry med spindlarna som finns som ständiga fripassagerare än vad dom njöt av seglingen. - Åh, det är jättemysigt, sa Ebba i samma andetag som hon bad Jakob DÖDA en av de där hemska små liven. Pappa och jag brukar skämta; - Skicka fripassagerarna över bord! Har de tur så är de avlivade redan innan de går över bord, annars går de en långsam drunkningsdöd tillmötes.

Pappa tänkte sig inte riktigt för innan vi gav oss iväg den där söndagen med barnen utan sa till mig, nu kan du lägga ut. Du är kapten. Idag är jag bara fripassagerare. - Ja du vet vad vi brukar göra med dom pappa... *stort garv*

I vanlig ordning kom vi iväg när det hade börjat mörkna och ungarna var hungriga. Tur att det finns skeppskorpor... med mandelsmak. Tack Gillebagaren! Det gick nog en burk under den seglingen och då var vi ändå bara ute en timme. Men vi var ju fem som delade. Ska vi aldrig lära oss att göra någonting i rätt ordning?

Nej, nu har jag inte tid med er. Nu ska jag snöra på seglarskorna och hoppa i våtdräkten... eller tvärtom kanske... det blir så bökigt med skorna först. Våtdräkt! Ja ja men. Både jag och pappa. För tänk OM vi skulle hamna i vattnet... Ni kan se det framför er. Jag vet. Skratta lagom... Hoppa själv i en sådan där kroppstrumpa så får ni se hur ni ser ut. Som vandrande Black Jack i jätteformat...

Skepp ohoj! Lysboj!