.jpg)
Onsdagkvällar är klubbseglingskvällar i Edenryd. Och denna onsdag(5 augusti) var det min tur att segla med pappa. Lillebror och papps tog den hedrande 4.e platsen i förra veckans klubbsegling... sen behöver ni inte veta hur många båtar som var med. Det var en klar förbättring från min och pappas förra tävling. Då kom vi sexa. Av hur många båtar ska ni rent ut sagt skita i... det är inte att vinna utan att deltaga... så det så!
Martin seglade med den lilla jollen. Den klär honom riktigt bra. Han startade först och vi kan väl säga som så att när startsignalen gick hade han inte kommit ur hamnen ännu. Men han paddlade tappert på ut till startbojen och kom iväg i ett rasande tempo. Han höll nog en kvarts knop.
Pappa och jag och Fabian startade 18.33. Eller skulle startat 18.33. Vi var faktiskt klara i tid. Lilla jag hade fixat klart allt för seglingen medan pappa hjälpte lillebror att göra klart jollen för segling. Lilja och tider. Martin skred lugnt ner i hamnen med en caffelatte take-away fem minuter före start... Suck!
I vilket fall som helst... ja just det fall kan man nog säga... för när vi skulle hissa storseglet så föll det ner med ett dån igen. Jag stod precis vid bommen och höll på att få en hjärtinfarkt och åka över bord... det gick inte att låsa storseglet. Shit! F-n! Och lite andra svordomar som små barn inte ska höra. Men farsan grejade det och vi kom iväg 18.48 istället. I ett rasande tempo vi med.
Vi kan säga så här... vi seglade ikapp Martin och förbi honom. Men det var på hittesnåret OCH för att Martin fastnat i ett stiltjebälte inne i Valjeviken. Där låg han och guppade i 45 minuter och kom ingenstans. Att paddla är fusk!
På väg mot första rundningsmärket mötte vi en segelbåt från grannhamnen... Herrmans Haja, eller något sådant... De ville vara med... Starten hade gått för en halvtimme sen men de gav sig ner till startbojen och deltog.
Det gick inte fort denna dag. Lättvindsgenuan hängde som lakan på tork på en tvättlina. Fabian spelade Yatsy i ruffen och gnällde över att det gick för sakta. Jag fick placera mig som kuttersmycke på bommen till storseglet och lägga all min tyngd på den. JA, den höll! Fnys!
Och Martin satt forfarande fast i viken. Pappa ringde honom och undrade hur det gick: - Jag ska fan inte köpa någon segelbåt. Det här är ju löjligt! Tacka vet jag rally... sa den sanne tävlingsmänniskan. Ni måste förstå hans frustration... Han vill vinna till varje pris!
Vi gjorde verkligen noll knop. Det stod bara precis jättestilla. Sölvesborgarna hissade spinnakern och undrade förstås om vi andra var korkade som kämpade med våra genuor och andra typer av lakan.... De kom ifatt oss en bit efter andra rundningsmärket... - Har ni några särskilda regler, undrade dom. -Ja, ingen spinnaker, svarade jag!
Så var dom stackarna diskade.
Vi diskade oss själva efter ett tag. Vi kämpade oss ner till innersta rundningsmärket i viken. Åt finskorpor och tjatade på Fabian att han skulle sluta tjata om att han tyckte det var tråkigt. Men när pappa började räkna på tiden med de vindarna vi hade så insåg vi att om vi skulle vara tillbaka till Fabians konfirmation (han är sju) så var det nog bäst att vi bröt.
Lillebror gav upp efter andra rundningsmärket och seglade in i hamn och då menar jag verkligen seglade in i hamn. Han gick för fulla segel ända in till båtplatsen. Coolt! Ja ja, det blåste knappt, men prova själv...
Vi väntade in de andra entusiastiska deltagarna. Johan gick över "målsnöret" 21. 30 ca. Normal tävlingstid ligger nog på en och en halvtimme skulle jag tro.
Jan var den som gav upp sist. Och då hade han tappert kämpat sig runt banan och hade bara ett par hundra meter kvar. Vilket skulle tagit minst en halvtimme att avverka.
Men vi tar nya tag och ser fram emot denna vecka klubbsegling. Vädret och kvällen var som vanligt fantastiskt. Sillen slog vid skymningsdags och Fabian fiskade lite. Napp? Nix! Pappa fick ett bottennapp...
Skepp ohoj! Tugga toy!
Martin seglade med den lilla jollen. Den klär honom riktigt bra. Han startade först och vi kan väl säga som så att när startsignalen gick hade han inte kommit ur hamnen ännu. Men han paddlade tappert på ut till startbojen och kom iväg i ett rasande tempo. Han höll nog en kvarts knop.
Pappa och jag och Fabian startade 18.33. Eller skulle startat 18.33. Vi var faktiskt klara i tid. Lilla jag hade fixat klart allt för seglingen medan pappa hjälpte lillebror att göra klart jollen för segling. Lilja och tider. Martin skred lugnt ner i hamnen med en caffelatte take-away fem minuter före start... Suck!
I vilket fall som helst... ja just det fall kan man nog säga... för när vi skulle hissa storseglet så föll det ner med ett dån igen. Jag stod precis vid bommen och höll på att få en hjärtinfarkt och åka över bord... det gick inte att låsa storseglet. Shit! F-n! Och lite andra svordomar som små barn inte ska höra. Men farsan grejade det och vi kom iväg 18.48 istället. I ett rasande tempo vi med.
Vi kan säga så här... vi seglade ikapp Martin och förbi honom. Men det var på hittesnåret OCH för att Martin fastnat i ett stiltjebälte inne i Valjeviken. Där låg han och guppade i 45 minuter och kom ingenstans. Att paddla är fusk!
På väg mot första rundningsmärket mötte vi en segelbåt från grannhamnen... Herrmans Haja, eller något sådant... De ville vara med... Starten hade gått för en halvtimme sen men de gav sig ner till startbojen och deltog.
Det gick inte fort denna dag. Lättvindsgenuan hängde som lakan på tork på en tvättlina. Fabian spelade Yatsy i ruffen och gnällde över att det gick för sakta. Jag fick placera mig som kuttersmycke på bommen till storseglet och lägga all min tyngd på den. JA, den höll! Fnys!
Och Martin satt forfarande fast i viken. Pappa ringde honom och undrade hur det gick: - Jag ska fan inte köpa någon segelbåt. Det här är ju löjligt! Tacka vet jag rally... sa den sanne tävlingsmänniskan. Ni måste förstå hans frustration... Han vill vinna till varje pris!
Vi gjorde verkligen noll knop. Det stod bara precis jättestilla. Sölvesborgarna hissade spinnakern och undrade förstås om vi andra var korkade som kämpade med våra genuor och andra typer av lakan.... De kom ifatt oss en bit efter andra rundningsmärket... - Har ni några särskilda regler, undrade dom. -Ja, ingen spinnaker, svarade jag!
Så var dom stackarna diskade.
Vi diskade oss själva efter ett tag. Vi kämpade oss ner till innersta rundningsmärket i viken. Åt finskorpor och tjatade på Fabian att han skulle sluta tjata om att han tyckte det var tråkigt. Men när pappa började räkna på tiden med de vindarna vi hade så insåg vi att om vi skulle vara tillbaka till Fabians konfirmation (han är sju) så var det nog bäst att vi bröt.
Lillebror gav upp efter andra rundningsmärket och seglade in i hamn och då menar jag verkligen seglade in i hamn. Han gick för fulla segel ända in till båtplatsen. Coolt! Ja ja, det blåste knappt, men prova själv...
Vi väntade in de andra entusiastiska deltagarna. Johan gick över "målsnöret" 21. 30 ca. Normal tävlingstid ligger nog på en och en halvtimme skulle jag tro.
Jan var den som gav upp sist. Och då hade han tappert kämpat sig runt banan och hade bara ett par hundra meter kvar. Vilket skulle tagit minst en halvtimme att avverka.
Men vi tar nya tag och ser fram emot denna vecka klubbsegling. Vädret och kvällen var som vanligt fantastiskt. Sillen slog vid skymningsdags och Fabian fiskade lite. Napp? Nix! Pappa fick ett bottennapp...
Skepp ohoj! Tugga toy!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar