Var tog ni vägen...

Hm... nu får vi nog skärpa oss, papps och jag. Onsdagen bjöd på fint segelväder, kanske lite för lite vind, men det sög ändå i tarmen. Så vi gav oss iväg, faktiskt inte alls så sent som vi brukar. Viken bjöd på ett fantastiskt skådespel med segelbåtar och motorbåtar som skar vattenlinjen på ett gudomligt sätt i sin framfart. Sen att vissa inte borde ha motorbåt är ju en annan sak. Fara fram som värsta huliganerna med brölande motorer och noll sjövett. Hrmpf... onödiga svallvågor gör ni också. Medan andra sköter det hur snyggt som helst.

Anyway... pappa hade förberett det mesta som han sa när han ringde, men jag tror nog att det var så att han inte hade återställt allt från seglingen han själv gjorde dagen innan. För även om spindlarna är djääävligt snabba på att spinna nät, så finns det ingen möjlighet att de hunnit göra värsta nätet mellan nerhalad fock och mantåg på mindre än en halvtimme... fy på dig farsan... ja ja, han ska nog få igen.

Det var bara att ge sig ut i viken och idag fick pappa göra det mest jobbet. Jag pulade omkring lite på båten och bara njöt av tillvaron. Christian och hans damsällskap mötte vi på väg ut i rännan. Dom gick iväg en stund för oss, med världens finaste träbåt, motor förvisso, men du är förlåten Crille, den är så fin. Jag försökte få dom att ordna en go sillamacka till oss, men intresset var svalt. Fnys!

Hungern tog som vanligt ett strongt grepp om min mage och pappa dök ner i ruffen för att se vad köket hade att erbjuda. Markill i tomatsås eller Felix köttbullar i gräddsås. - Ja men ta köttbullarna vet ja... Ja, sa pappa, jag har ju inte kopplat in gasoltuben.... Äh, ta köttbullarna ändå... vet ni hur äckelljuvligt kalla köttbulla i gräddsås på burk kan smaka? Inte?! Testa då...

Vi vände en bit innan Lägerholmen och skymningen la sig över Valjeviken... Hur vackert får det bli egentligen? Hur många gånger ska vinden få mojna utan att säga till första. Det gick inte fort. Men det måste ju inte alltid göra det. Det är bara så grymt skönt att befinna sig där. På Vegan. Med pappa....

Jag fick för mig att fiska. Ja jag vet, det måste vara den friska luften som gör mig konstig. Pappa rotade fram drag och fiskedoningar. Ett konstigt fiskespö. Fiskelina monterat på någon slags vinda. - Gör nu inte som din lillebror när han ska fiska, sa pappa. - Nä hä och hur gör han då? - Han tog det bokstavligt när jag sa att han skulle slänga i det på babordsidan. Plums! Hela skiten i Östersjön.

Nu är jag lite mer begåvad än så. Så Plums! i med draget... och ja, det satt fast på linan och linan i det konstiga fiskespöt och fiskespöt satt krampaktigt fast i mina händer. - Pappa, hjälp det rör sig...! - Ja men veva in då... Jag slet som ett djur och det var skittungt. Måste minst vara en 7 kg torsk... Eller 5 kg sjögräs som såg ut som renset från ett ryskt damlag i kulstötning som ansat sig i duschen. -Pappa, rensa! 

I med draget igen... och japp... samma visa.... äh, tredje gången gillt då? Äsch, ni vill inte veta.

Det kommer en motorbåt rakt mot oss, säger pappa plötsligt medan jag storfiskar för fullt. - Ja men det ser ju ut som Lasse, säger jag. Jo då, mycket riktigt. Full fart mot oss. Eller njae, han saktade ju ner när han närmade oss. Han har ju sjövett. -Var tar ni vägen, hojtade han. Där står vi som två fågelholkar och fattar inget. Vi har ju bara seglat och tagit det lugnt. Lasse var ute med sin segelbåt samtidigt som oss och gick in efter en halvtimme. - Vi har varit vid Lägerholmen (nästan, viskade han till mig). - Ni gör bra fart nu, hojtade Lasse. - Loggen har lagt av, sa pappa. Vad gör vi? - Fyra knop!

Det gjorde vi inte länge till för tillslut fick vi starta lilla motorn... Lanternorna hade vi fått tända för länge sen... Hur ska det gå när det blir mörkare och mörkare? Vi får väl ringa och för varna kustbevakningen innan vi ger oss ut. - Nu sticker vi ut i mörket och vi är ute några timmar. Och nej, vi är inte vilse. Har inte gått på grund. Vi bara njuter av tillvaron.

Men vet ni vad. Vi åt inte en enda skeppsskorpa. KATASTROF! Förlåt Gillebagarn! Förlåt!

Lasse stod snällt och tog emot oss när vi kom in i hamnen. Det är trevliga gossar där i Edenryd...

Skepp ohoj.. oj oj oj oj... sjörövarfabbes farfars far...