Barhäng vs. relingshäng

Jag har inte gett upp seglingen. Inte en chans. Det är ju bara så kul. Speciellt när jag kan utöva det tillsammans med nära och kära. Malta ligger där hon ligger och nu bara MÅSTE jag ta tag i hennes skönhetsfel... Hon ska seglas i år. Men för att vi ska kunna göra det måste det till något. Den där flaggstången man fäster lakanen i. Tror det underlättar om man har den på om man ska segla.

Pappa och jag gav oss ut på böljan den blå för en liten tur. Det var för en och en halv vecka sen. På söndagen. Som vanligt hade klockan blivit lite mer än normaltid för att ge sig ut. Men vad gör man inte när vinden och vädret är perfekt. Det var bara att ge sig iväg. Med finskorporna packade. Och kaffet på termosen.

Vi hade verkligen perfekt vind. Ett slag i Valjeviken och vips var vi ute vid Lägerholmen. Med mig som kapten. Eller vips och vips. Det tar ju lite drygt en timme dit. Det tog i ordentligt ett tag och gasten(ja pappa alltså) tyckte jag skulle hejda mig lite. Vi tog in vatten på babordsidan. Ska det seglas så ska det seglas ordentligt...

Innan vi gav oss iväg hade vi snackat lite om att segla ner till Åhus och ta en sillmacka. Vi pratade lite löst om det och frågade varandra lite då och då, men gav aldrig några svar. - Nu är vi mer än halvvägs till Åhus, sa pappa plötsligt. - Ja ha! Oj då! Och så seglade vi på.

Kaffet gjorde sig påmind och lilla jag var tvungen att lätta på trycket. Pappa fick kaptena lite och jag gav mig ner i ruffen för att gå på lilla, och då menar jag lilla, toaletten. För er som aldrig varit i en segelbåt. Nere i ruffen. Med ca 30 graders värme i ett utrymme som inte är större än bagageluckan på en gammal 242:a. Och med ordentlig sjögång. Ni förstår inte vad som hände. Ni andra... Östersjön blev försurad. Och det via relingen. Ett kräks sen var det bra. - Har vi något att äta pappa? Jag är hungrig. - Ja, tacka sören för det när du tömt ut innehållet i havet, tyckte min käre far. - Var är vi förresten, undrade jag. - På havet! - Ååååå, tack pappa! Jag undrade vad det blöta var. -Snart vid rännan in till Åhus, min tös. -Ja ha!

-Åh, titta pappa. Där går lotsen ut. Oj vad dom vinkar glatt på oss...

Som ni nog förstår vid det här laget så angjorde vi gästbryggan i Åhus på söndagskvällen. När? 22.37. Hungriga, men vid glatt mod som alltid. Men förstå att Åhus är dött och stilla som graven en söndagkväll. Sillmacka? Nej. Lingongrova utan smör. Pallade rota fram smöret.

Nu var ju frågan om vi skulle vara mer onormala än vanligt och segla tillbaka till Edenryd. Eller om vi skulle åka en annan typ av fordon tillbaka. Lillebror blev inte förvånad, om man säger så, när papps ringde honom 23.15 och frågade om han hade lust att hämta oss i Åhus...

Båten fick gästa Åhus över natten, medan vi sov sött i våra sängar. På land.

Jag är inte mycket för barhäng, men jag kan säga att efter det relingshänget så hade jag föredragit barhänget. Trots det som kommer dagen efter. Hangover Beethoven. Det skulle bli värre. Men det var jag lyckligt ovetande om under den här turen.

Pappa och lillebror och Tommy fick äran att segla tillbaka henne på måndagen, medan jag lufsade runt i skogarna med fyra nummer för stora gummistövlar med stålhätta och plockade blåbär. Glatt ackompenjerad av Annas glada skratt och blåa tunga...

Skepp ohoj! Drick oboy´