Ingenting är längre sig likt. För att sälla mig till den stor massan och vara så svensk som det bara går så börjar jag med vädret. Vem f-n har bett till regngudarna? Visst en sann seglare ger sig ut i ur och skur. Precis som en riktigt inbiten golfare... Men nej, inte när det åskar och regnar så risken för att fylla båten med vatten uppifrån är en mer överhängande fara än att man går på en sten som aldrig funnits där förut... Har ju seglat just där 100 gånger:)
Det närmsta segling jag kommit sen sist är bryggseglingen med pappa i onsdags när vi begav oss till hamnen för att rädda Malta... hennes ännu icke tillfixade skavanker gör sig ibland påminda. Framför allt som mer sågspån måste till för att hon inte ska parkera sig på hamnens botten. Pumpen hade slutat fungera. Eller för att vara korrekt. Först slutade den inte fungera. Det är liksom lite meningen med dessa fantastiska uppfinningar med sk. nivåvakt... de ska sluta gå när det är tomt på vatten i båten. Men den bara gick å gick å gick.... not god! Nästa pump till drabbning! Det har gått troll i dessa. För vad händer... nån djävel måste ha bytt ut den till en evighetsmaskin. För den startar på ett kick, den är en evighetsmanick. Som bara går å går å går... Nästa pump. Jo då. Jag var nere där på torsdagen och kollade. Och just då gick den. Om det var en tillfällighet att den slutade pumpa när jag ruckade lite på den eller om den också bestämt sig för att inte ta en välbehövlig paus ibland. Det kan bara de lärde spekulera i. Jag gick! Förlåt papps!
Ja, bryggseglingen var det ju. Pappa hade nybryggt kaffe med sig,vilket vi intog i ruffen på Caramba. Vilt påhejade av minst 1 miljon spindlar. Uuaaahhh! Dessa fruktansvärda insekter som har en viss förmåga att krypa innanför skinnet på en genom sin blotta excistens, har intagit Edenryd. För gott! Ni anar inte vad spindlar det finns.... Men de ska bort... de är så in i vassen äckliga... och vad lever de på vassloppor. Bara det är ju äckligt.
Ja ja, vi fikade och det var mysigt trots allt. Mandelskorpor? Nej, chokladhjärtan med jordnötter. Lika äckligt som det låter... Det tillhör den yngre generationen som inte förstår sig på att bevara vårt kulturarv.
Dagens regn hade flytt sin kos och kvällen i Edenryds hamn blev fantastisk och det infann sig ett underbart segelväder. Ska vi ge oss ut en runda? Vi tittade på varandra för en tiondelssekund och jag vet att pappa tänkte exakt samma som jag: Det hade varit roligt. Men vad fan ska folk tro när man ger sig ut och segla klockan 22.30 en onsdagkväll... I samförstånd gick vi istället och vek ihop kryssfocken som bara blev nerpackad i förpiken sist vi var ute och seglade. Varför? Klockan var nästan halv tolv på natten när vi angjorde bryggan igen efter vår segeltur.
Jollen ligger fortfarande i framstupa sidoläge. Men det ska bli ändring på det nästa vecka. Då ska mamman ge sig ut på viken den blå. Påhejad av glada gubbar på land och en ivrigt hoppande duracellkanin(min 7-årige son) som ska lära sig segla. Fast jag vet att han hellre vill ha en motorbåt. En sån snabb som Antons. - Det är häftigt mamma...
Ja just det. Vi har visst blivit med ytterligare en båt. En liten jolle till som ska förses med en liten utombordare så Fabian (duracellkaninen) och mina tonåringar själv kan ge sig ut på viken. Finns det utombordare som går i max en halv knop? Annars får vi hämta Fabian i Estland....
Nu ska jag trotsa den regngråa himlen och bege mig....
.... till redskapsboden för att brottas med lukjärnet.
Skepp ohoj. Tvåmanna koj!
Det närmsta segling jag kommit sen sist är bryggseglingen med pappa i onsdags när vi begav oss till hamnen för att rädda Malta... hennes ännu icke tillfixade skavanker gör sig ibland påminda. Framför allt som mer sågspån måste till för att hon inte ska parkera sig på hamnens botten. Pumpen hade slutat fungera. Eller för att vara korrekt. Först slutade den inte fungera. Det är liksom lite meningen med dessa fantastiska uppfinningar med sk. nivåvakt... de ska sluta gå när det är tomt på vatten i båten. Men den bara gick å gick å gick.... not god! Nästa pump till drabbning! Det har gått troll i dessa. För vad händer... nån djävel måste ha bytt ut den till en evighetsmaskin. För den startar på ett kick, den är en evighetsmanick. Som bara går å går å går... Nästa pump. Jo då. Jag var nere där på torsdagen och kollade. Och just då gick den. Om det var en tillfällighet att den slutade pumpa när jag ruckade lite på den eller om den också bestämt sig för att inte ta en välbehövlig paus ibland. Det kan bara de lärde spekulera i. Jag gick! Förlåt papps!
Ja, bryggseglingen var det ju. Pappa hade nybryggt kaffe med sig,vilket vi intog i ruffen på Caramba. Vilt påhejade av minst 1 miljon spindlar. Uuaaahhh! Dessa fruktansvärda insekter som har en viss förmåga att krypa innanför skinnet på en genom sin blotta excistens, har intagit Edenryd. För gott! Ni anar inte vad spindlar det finns.... Men de ska bort... de är så in i vassen äckliga... och vad lever de på vassloppor. Bara det är ju äckligt.
Ja ja, vi fikade och det var mysigt trots allt. Mandelskorpor? Nej, chokladhjärtan med jordnötter. Lika äckligt som det låter... Det tillhör den yngre generationen som inte förstår sig på att bevara vårt kulturarv.
Dagens regn hade flytt sin kos och kvällen i Edenryds hamn blev fantastisk och det infann sig ett underbart segelväder. Ska vi ge oss ut en runda? Vi tittade på varandra för en tiondelssekund och jag vet att pappa tänkte exakt samma som jag: Det hade varit roligt. Men vad fan ska folk tro när man ger sig ut och segla klockan 22.30 en onsdagkväll... I samförstånd gick vi istället och vek ihop kryssfocken som bara blev nerpackad i förpiken sist vi var ute och seglade. Varför? Klockan var nästan halv tolv på natten när vi angjorde bryggan igen efter vår segeltur.
Jollen ligger fortfarande i framstupa sidoläge. Men det ska bli ändring på det nästa vecka. Då ska mamman ge sig ut på viken den blå. Påhejad av glada gubbar på land och en ivrigt hoppande duracellkanin(min 7-årige son) som ska lära sig segla. Fast jag vet att han hellre vill ha en motorbåt. En sån snabb som Antons. - Det är häftigt mamma...
Ja just det. Vi har visst blivit med ytterligare en båt. En liten jolle till som ska förses med en liten utombordare så Fabian (duracellkaninen) och mina tonåringar själv kan ge sig ut på viken. Finns det utombordare som går i max en halv knop? Annars får vi hämta Fabian i Estland....
Nu ska jag trotsa den regngråa himlen och bege mig....
.... till redskapsboden för att brottas med lukjärnet.
Skepp ohoj. Tvåmanna koj!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar