Här snackar vi bryggsegling...

... men först pratar vi invasion i klubbhuset. Hela Edenryds Båtklubb är invaderat. Av skärmar. Informationsmaterial. Cyklar. Fruktkorgar. Godisskålar. Kakor. You name it. Alla borden och stolarna är som bortblåsta. Nya fina spotlights i taket. (Dessa får ni gärna lämna kvar. Inte bara hålen efter dom:)) Det är inte fult på något sätt. Och dessa saker får gärna vara där. Ett par dagar. HÖGST en vecka:( Klubbhuset är ändå klubbhuset och där vill man kunna laga till lite käk och sitta på den inglasade verandan och gona till sig lite innan det är dags att ge sig ut på havet.
Bo-Dagar är visst orsaken till detta spektakel. Bo på ni. Bara jag får segla.

Papps och jag hittade ett bord och två stolar som inte var ockuperade och kunde i lugn och ro inta vår kvällsvard innan det var dags att ge sig ut på havet. Jag har gått från rugguggla till ruffhäxa till köksjon. Men de´kvittala egentligen. Tror nog ändå att pappa har lagat mat flest gånger till mig under årens lopp. Först som hemma boende barn, sen som hemvändande barn, sen som barn med egna barn som invaderat och tömt kylskåp, sen som "alldelesförmycketmånadkvarislutetavpengarnabarn" med egna barn, sen... ja ni fattar...

Vi åt och jag satte på kaffet. Sen hade kaffebryggaren att göra en halvtimme. Minst! Tror det finns något som heter avkalkning, men jag vet inte säkert. Finns det det? Då är det nog vad den behöver. Den spottar och fräser och stånkar och pyser. Man matar den med 10 koppar vatten. Ut kommer 7...!? Ungefär som med lönen... fast den ekvationen är ännu sämre.

Focken behövde spolas av efter pappas ensamsegling, nästan till Hällevik, förra helgen när det var Röganatta. Den tog sig ett dopp i det salta vattnet. Mod har han min lilla pappa. Det kan man inte säga annat. I mörkrets inbrott begav han sig till Hällevik för att sluta upp med oss fegisar som tagit oss dit landvägen eller per båt i dagsljus. Men det blåste så och att han fick vända i Sölvesborg. Inte lätt att navigera i mörkret efter ett sjökort, lysa med ficklampa på det och samtidigt hålla båten i styr och sig själv i båten. Heja Papps!

Vi hissade focken vid bryggan och det blåste en del och jag kan säga att vi fick vind i focken. Snacka om bryggsegling... nu vet jag hur det går till. På riktigt! Inte bara sån "sitta i båten hela sommaren utan att ge sig ut på havet" bryggsegling.

Utan att hala focken gav vi oss ut. Vi tog allt i omvänd ordning denna dag. Bara för spänningens skull. Det gick bra. Till slut! Vi gick på ett slag ut en bit i rännan. Jag hade lite svårt att hitta vind och det blåste. Blåste inte. Blåste. Blåste inte... Vi var tvungna att slå och nu vet jag hur det känns när det blåser så lite att man inte ens har styrfart. Det gick liksom bara runt. Pappa hjälp! i

Tydligen skulle vi inte längre ut för Caramba slog av sig själv och vi gick inåt igen. Sa jag att vi var nära och då menar jag nära den där förrädiska gröna pinnen som var orsaken till min förra incident. -Inte? Det var vi.

Ja ja, vi tog oss in i mot Prästholmen. Halade seglen. För vinden tog liksom slut. I nattens mörker. Månen var full. Och ja, bara månen. Det är så himla skönt. Alldeles tyst och vindstilla. Vi låg och drev runt i viken. Gjorde henne färdig för natten. Startade motorn och puttrade in mot hamnen för att lägga till. UTAN sällskap av 1 miljard insekter... YES!

Kaffe i båten. Några skeppskorpor. Jag läste lite på sjökortet. Kaj, vår käre familjepräst har minsann ett eget märke. Trevligt! Men varför märker man ut landningsbana på flygplats på ett sjökort. Eller motorväg?? - Det hänger ju kvar sen hjulångarna... ha ha ha pappa. Skitkul!

Naisigt pappa! Än en gång!

Skepp ohoj!