Någon som försökt stå i en badbalja i en hamn?

Hur jag ska kunna träningssegla i denna för ändamålet inköpta jolle övergår mitt förstånd? Micke och hans barn sjösatte den i raden senast införskaffade damen i lördags och jo då, hon flöt och hon seglar. Rappt och vackert för hon sig. Precis som vilken dam av klass som helst. Jag inser ju att för att överhuvudtaget kunna segla henne måste jag ju sitta i henne och på något sätt få rätt på de båda seglen, alla tampar och linor. Det är bara ett problem. Hur i hela fridens namn ska jag kunna utöva några som helst övningar i denna balja. För just nu är det precis vad hon är i mina ögon. Hon duger till fotbad... Fnys.

Den ena delägaren till båten insisterade på att jag skulle prova att sätta mig i båten när den låg vid kajen. Jo, det var en syn för vädergudarna kan jag säga. Det var nog därför det helt plötsligt började blåsa halv storm och åska. De kunde helt enkelt inte hålla tätt av skratt där uppe i det blågrå... Hur lätt är det att ta sig ombord i en båt som vid minsta beröring beter som en rundbottnad kanot, iklädd kort snäv jeanskjol? Inte lätt alls. "Glatt" påhejad av Micke (den ena delägaren) och hans son från kajkanten med orden: - Du måste krypa runt på båten!, vilket inte gjorde saken bättre eftersom jag då tyckte; fnys, krypa, vem tror dom att jag är? Här ska inte krypas. Varpå jag ställer mig upp i båten, som naturligtvis kantrar. Jag får tag om den som en tändsticka tunna masten och räddar mig i sista sekund från att hamna i plurret. - Vad var det vi sa? hör man från två flinande karlslokar från landbacken. Jag ska bli feminist.... Vad drar vi för visdom av detta? Lyssna på de som kan det här med segling.... och framför allt. Ge fanken i att åka till hamnen iklädd kort kjol.

Denna sockersöta lilla sak till båt som nästan fick mig att hamna i vattnet ska alltså bli min sparringpartner. Vi damer kan ha lite svårt för varandra i början, men vi ska nog kunna snacka ihop oss och bli såta vänner efter ett tag. Låt oss bara känna efter var vi har varandra och hur vi kan lita på varandra. Det sa ju "klick" direkt, vilket det bara gör med vissa människor, men som alla vet kan det ibland utspelas en maktkamp oss damer emellan, men det löser sig. Jag är inte den som är den. Bara jag får min vilja igenom. Hon kan ju börja med att släppa ifrån sig centerbordet.
Det var hemmagjort i plywood och obehandlad sådan sväller i vatten för er som inte vet. Som Micke sa, det var lätt att sätta dit det. Det är bara det att satt centerbord sitter och torrsättningen av damen fick ske med kran och sedan får hon ligga i framstupa sidoläge tills bordet i centrum dragit ihop sig något så det går att få väck.

Fabian var med i hamnen idag och när man har denna duracellkanin med sig blir det inte många lugna stunder. Han far som ett yrväder i hamnen och hjärtat på ensamma mamman sitter mer i halsgropen än två tvära händer snett ner till vänster från halsen sett. Men han älskar havet och blev GRYMT besviken när det inte blev någon tur i morfars Vega. Han badade och var nöjd med det. Eller halvnöjd i alla fall, han ville ju hoppa från flytbryggan på det djupa. Men nej, gränsen får gå någonstans och det gjorde den där. Men hoppar inte på 2,5 meters djup när man är sju år, precis har lärt sig simma och inte förstår vidden av djupet och havet.

Det får vara slut på ätandet nu. Skånepepparkakor(i vanlig ordning), franska våfflor, godis, grillad korv och potatissallad... :) och min sons kommentar: -Hur tjock är du egentligen mamma?! när vi gick ut på flytbryggan och den sjönk ner under vattnet när jag gick på, fick mig att inse att STOPP. Nu öppnar du bara foderluckan för att prata och äta det nödvändigaste för att överleva. Det blev ju inte bättra av att sonen fick vatten på sin kvarn när jag satte mig i en brassestol och Ritsch Ratsch satt jag på marken. Solblekt tyg-förklaringen gick varken hem oss flinande son eller hos hans morfar. Grrrrr...

Skepp ohoj tvåmanskoj!