Pumpa läns!

Ingenting är längre sig likt. För att sälla mig till den stor massan och vara så svensk som det bara går så börjar jag med vädret. Vem f-n har bett till regngudarna? Visst en sann seglare ger sig ut i ur och skur. Precis som en riktigt inbiten golfare... Men nej, inte när det åskar och regnar så risken för att fylla båten med vatten uppifrån är en mer överhängande fara än att man går på en sten som aldrig funnits där förut... Har ju seglat just där 100 gånger:)

Det närmsta segling jag kommit sen sist är bryggseglingen med pappa i onsdags när vi begav oss till hamnen för att rädda Malta... hennes ännu icke tillfixade skavanker gör sig ibland påminda. Framför allt som mer sågspån måste till för att hon inte ska parkera sig på hamnens botten. Pumpen hade slutat fungera. Eller för att vara korrekt. Först slutade den inte fungera. Det är liksom lite meningen med dessa fantastiska uppfinningar med sk. nivåvakt... de ska sluta gå när det är tomt på vatten i båten. Men den bara gick å gick å gick.... not god! Nästa pump till drabbning! Det har gått troll i dessa. För vad händer... nån djävel måste ha bytt ut den till en evighetsmaskin. För den startar på ett kick, den är en evighetsmanick. Som bara går å går å går... Nästa pump. Jo då. Jag var nere där på torsdagen och kollade. Och just då gick den. Om det var en tillfällighet att den slutade pumpa när jag ruckade lite på den eller om den också bestämt sig för att inte ta en välbehövlig paus ibland. Det kan bara de lärde spekulera i. Jag gick! Förlåt papps!

Ja, bryggseglingen var det ju. Pappa hade nybryggt kaffe med sig,vilket vi intog i ruffen på Caramba. Vilt påhejade av minst 1 miljon spindlar. Uuaaahhh! Dessa fruktansvärda insekter som har en viss förmåga att krypa innanför skinnet på en genom sin blotta excistens, har intagit Edenryd. För gott! Ni anar inte vad spindlar det finns.... Men de ska bort... de är så in i vassen äckliga... och vad lever de på vassloppor. Bara det är ju äckligt.

Ja ja, vi fikade och det var mysigt trots allt. Mandelskorpor? Nej, chokladhjärtan med jordnötter. Lika äckligt som det låter... Det tillhör den yngre generationen som inte förstår sig på att bevara vårt kulturarv.

Dagens regn hade flytt sin kos och kvällen i Edenryds hamn blev fantastisk och det infann sig ett underbart segelväder. Ska vi ge oss ut en runda? Vi tittade på varandra för en tiondelssekund och jag vet att pappa tänkte exakt samma som jag: Det hade varit roligt. Men vad fan ska folk tro när man ger sig ut och segla klockan 22.30 en onsdagkväll... I samförstånd gick vi istället och vek ihop kryssfocken som bara blev nerpackad i förpiken sist vi var ute och seglade. Varför? Klockan var nästan halv tolv på natten när vi angjorde bryggan igen efter vår segeltur.

Jollen ligger fortfarande i framstupa sidoläge. Men det ska bli ändring på det nästa vecka. Då ska mamman ge sig ut på viken den blå. Påhejad av glada gubbar på land och en ivrigt hoppande duracellkanin(min 7-årige son) som ska lära sig segla. Fast jag vet att han hellre vill ha en motorbåt. En sån snabb som Antons. - Det är häftigt mamma...

Ja just det. Vi har visst blivit med ytterligare en båt. En liten jolle till som ska förses med en liten utombordare så Fabian (duracellkaninen) och mina tonåringar själv kan ge sig ut på viken. Finns det utombordare som går i max en halv knop? Annars får vi hämta Fabian i Estland....

Nu ska jag trotsa den regngråa himlen och bege mig....

.... till redskapsboden för att brottas med lukjärnet.


Skepp ohoj. Tvåmanna koj!

Rugguggla blev ruffhäxa

Man kan ju fundera över varför man väljer att kalla sig ruffhäxa... det är inte mitt påhitt. Eller jo, jag har ju valt att kalla mig det. Men upprinnelsen till det hela var två försynta herrar som stod på bryggan och agerade välkomstkommitté när jag och pappa varit ute och seglat. Mer än vanligt... så slapp ni säga det...

Till saken hör den att min pappa köpt en fruktansvärt ful uggla och monterat den på en gammal bilantenn. Denna konstruktion sitter nu som fågelskrämma i aktern på båten. Jag kunde ju inte låta bli att kommentera denna skapelse som fick mig att gapflabba flera gånger under vår seglats. - Har ni sett pappas rugguggla? Herrarna på bryggan börjar tissla och tassla och prata under lugg. Om dom nu haft någon lugg. Och det var väl meningen att jag både skulle höra och inte höra. Men jag hörde... - Då har han både en rugguggla och en ruffhäxa på båten nu. - Vad säger ni, jag hörde inte riktigt? Eh, då vet du vad en ruffhäxa är också? Uppdaterat version... Ja varför inte. Ruffhäxa passar mig utmärkt!

Hoppas regnet bara precis ger med sig så pappsen och jag kan ge oss ut på en tur ikväll. Visserligen har jag blivit en inbiten segelnörd, men det bet inte så hårt att jag med glädje ger mig ut på havet i regn. Man kan ju bli blöt....

Från 0 till 6 knop på mindre än en vecka...

"Utstämpling" efter en lång dag på jobbet, en snabb vända hem för att byta till mer hamnvänliga kläder, dvs inte kort kjol, och titta till den 15-åriga dottern så hon kommit upp ur sängen. Klockan är ju ändå "bara" 17.40. Slängde ner lite bra att ha i en väska, slet till mig en vindtät jacka och en lite tjockare tröja, i BMW:n och rivstart iväg till hamnen via pappa för att hämta upp honom. Snabb som en vessla för att komma fort till båten. Väl hos min käre far tar det lite längre tid. För er som inte känner till toafenomenet hos den manliga delen av familjen Lilja kan jag bara säga... min toa är min borg, så förstår ni säkert.

Men inget är som väntans tider och jag hann slänga i mig ett par smörgåsar i pappas kök, så var matbiten avklarad för en gångs skull. Eller nja, får jag kanske reservera mig med. För när pappa väl var klar på hemlighuset och vi skulle köra var förmodligen förrådet tomt för med i bilen åkte ett paket grillkorv och löften om att stanna till på EKO och köpa potatissallad. Här ska det grillas...!

Det är inte alls dumt att ha en bit att köra för man hinner med en del mysigt prat i bilen på väg till hamnen och som vanligt när pappa åker med en så blir det ofrivilliga körlektioner... en annan har ju bara haft körkort i 22 år nu. Men visst, pappsen har haft det i 50 år så han får väl ha nöjet att leka körlärare. Akta, kolla, ser du bilen, håll ögonen på vägen.... Suck!

Full fart på grillen direkt när vi kommer till hamnen, lika bra att ha maten avklarad. Och ja, det är mysigt och inte alla förunnat att sitta där nere tillsammans med pappa och äta en grillad korv och titta ut över havet och bara vara.

Nu var det ju meningen att vi skulle placera underdelen av fötterna på Malta och tillbringa några timmar där för kulturvård. Men det sög i seglartarmen och 20.45 bestämde vi oss för att gå ut med Caramba. Det var ganska lugnt i viken och pappa funderade på om vi skulle ta lättvindsgenuan. Jag kan säga att det var tur att vi inte gjorde det. Eller rättare sagt, pappa sa att det var tur att vi inte gjorde det.

Att lära sig saker med pappa är förbannat kul, han förklarar bra, har en ängels tålamod och hans glädje för segling och havet smittar av sig i en radie av 20 sjömil. Minst! Så det var bara att köra igång. I båten och förbereda för segling. Har nog snart koll på alla sakerna. Upp rakt mot vind, upp med storseglet och focken och iväg... och jag kan säga att det gick undan. Svisch så var vi ute ur viken. Och första slaget kom strax innan Prästholmen... Jag vid rodret och min stackars far skotandes för glatta livet. - Du tar musten ur din gamle far, ropade han i fartvindens dån! med ett stort leende på läpparna. Utan att skryta, för jag är ju en ganska lågmäld och blygsam person, det gick f-n riktigt bra. Till och med så bra att pappa ringde och berättade för min proffsseglande bror hur duktig jag är. Men visst alla har vi nybörjartur.

Alla som seglar vet att det liksom känns i ansiktet, ryggraden och rodret när det är rätt. En känsla som inte med några ord går att beskriva, så ni vill som uppleva just denna fantastiska känsla. Börja segla!

Att kryssa har jag fått lite koll på nu. Det som stör mig är att jag inte lyckas hålla farten någorlunda efter att jag lovat och faller av, (undrar om de där termerna blev rätt nu) utan det blir liksom "tvärstopp", men vid närmare eftertanke... efter två seglingstillfällen när jag varit "kapten" kanske det inte är något att hänga upp sig på.

Vi tog oss en liten lagom tur igår och jag kom fram till en sak. Det fattas något i mina överarmar. Något som börjar på mus och slutar på kel. Att vända vid skitpricken är ganska populärt, men jag kan säga att om vi skulle tagit oss dit med mig vid rodret hade min arm varit full av sur mjölk. Och hur gott luktar det?

Min kloke far tog beslutet att vända i rätt tid och jag kan säga att det var medvind som hette duga. Jag försökte jag lära mig att segla platt läns. Med gott resultat. Tror inte det fladdrade till mer än två gånger i seglet på hemvägen. Eller väg och väg. Hemvattnet borde det ju heta. Och det gick undan. Det porlade ordentligt om det saltstänkta vattnet och upplevelsen var total.

Så för att summera. Från att ha lyckats med att segla i 0 knop förra gången till att hålla någorlunda jämt 6 knop nu så ger jag mig själv betyget godkänt. Men jag inser fortfarande att jag har bara sett toppen på isberget. Terminologin i segling känns just nu som att den i samlat verk skulle vara mer omfattande än Nationalencyklopedin, men det är nog bara en känsla...

Om vi inte fikade? Jo då. Väl vid bryggan blev det kaffe och finskorpor med mandelsmak. I sittbrunnen. Med åskovädret på ett så pass behagligt avstånd att det var vackert att beskåda.

Vilka andra ger sig ut på havet för en tur med segelbåten klockan 21.15 en tisdag kväll mer än "klanen för samlade dårar med tidsbegrepp som liknar jag vet inte vad"?

Skepp ohoj, segla är skoj!

Någon som försökt stå i en badbalja i en hamn?

Hur jag ska kunna träningssegla i denna för ändamålet inköpta jolle övergår mitt förstånd? Micke och hans barn sjösatte den i raden senast införskaffade damen i lördags och jo då, hon flöt och hon seglar. Rappt och vackert för hon sig. Precis som vilken dam av klass som helst. Jag inser ju att för att överhuvudtaget kunna segla henne måste jag ju sitta i henne och på något sätt få rätt på de båda seglen, alla tampar och linor. Det är bara ett problem. Hur i hela fridens namn ska jag kunna utöva några som helst övningar i denna balja. För just nu är det precis vad hon är i mina ögon. Hon duger till fotbad... Fnys.

Den ena delägaren till båten insisterade på att jag skulle prova att sätta mig i båten när den låg vid kajen. Jo, det var en syn för vädergudarna kan jag säga. Det var nog därför det helt plötsligt började blåsa halv storm och åska. De kunde helt enkelt inte hålla tätt av skratt där uppe i det blågrå... Hur lätt är det att ta sig ombord i en båt som vid minsta beröring beter som en rundbottnad kanot, iklädd kort snäv jeanskjol? Inte lätt alls. "Glatt" påhejad av Micke (den ena delägaren) och hans son från kajkanten med orden: - Du måste krypa runt på båten!, vilket inte gjorde saken bättre eftersom jag då tyckte; fnys, krypa, vem tror dom att jag är? Här ska inte krypas. Varpå jag ställer mig upp i båten, som naturligtvis kantrar. Jag får tag om den som en tändsticka tunna masten och räddar mig i sista sekund från att hamna i plurret. - Vad var det vi sa? hör man från två flinande karlslokar från landbacken. Jag ska bli feminist.... Vad drar vi för visdom av detta? Lyssna på de som kan det här med segling.... och framför allt. Ge fanken i att åka till hamnen iklädd kort kjol.

Denna sockersöta lilla sak till båt som nästan fick mig att hamna i vattnet ska alltså bli min sparringpartner. Vi damer kan ha lite svårt för varandra i början, men vi ska nog kunna snacka ihop oss och bli såta vänner efter ett tag. Låt oss bara känna efter var vi har varandra och hur vi kan lita på varandra. Det sa ju "klick" direkt, vilket det bara gör med vissa människor, men som alla vet kan det ibland utspelas en maktkamp oss damer emellan, men det löser sig. Jag är inte den som är den. Bara jag får min vilja igenom. Hon kan ju börja med att släppa ifrån sig centerbordet.
Det var hemmagjort i plywood och obehandlad sådan sväller i vatten för er som inte vet. Som Micke sa, det var lätt att sätta dit det. Det är bara det att satt centerbord sitter och torrsättningen av damen fick ske med kran och sedan får hon ligga i framstupa sidoläge tills bordet i centrum dragit ihop sig något så det går att få väck.

Fabian var med i hamnen idag och när man har denna duracellkanin med sig blir det inte många lugna stunder. Han far som ett yrväder i hamnen och hjärtat på ensamma mamman sitter mer i halsgropen än två tvära händer snett ner till vänster från halsen sett. Men han älskar havet och blev GRYMT besviken när det inte blev någon tur i morfars Vega. Han badade och var nöjd med det. Eller halvnöjd i alla fall, han ville ju hoppa från flytbryggan på det djupa. Men nej, gränsen får gå någonstans och det gjorde den där. Men hoppar inte på 2,5 meters djup när man är sju år, precis har lärt sig simma och inte förstår vidden av djupet och havet.

Det får vara slut på ätandet nu. Skånepepparkakor(i vanlig ordning), franska våfflor, godis, grillad korv och potatissallad... :) och min sons kommentar: -Hur tjock är du egentligen mamma?! när vi gick ut på flytbryggan och den sjönk ner under vattnet när jag gick på, fick mig att inse att STOPP. Nu öppnar du bara foderluckan för att prata och äta det nödvändigaste för att överleva. Det blev ju inte bättra av att sonen fick vatten på sin kvarn när jag satte mig i en brassestol och Ritsch Ratsch satt jag på marken. Solblekt tyg-förklaringen gick varken hem oss flinande son eller hos hans morfar. Grrrrr...

Skepp ohoj tvåmanskoj!

Rullfock till jolle av okänt slag...

Medan jag slipar flaggstång till lilla träbåten, funderar min bror på hur de ska ta sig med segelbåten till Norge för att tävla. Segla, är mitt förslag.

Det är inte alla förunnat att vara på Malta till och från så där ett par gånger i veckan. Jag har varit där 2 gånger den här veckan redan. Denna oas på jorden som skänker ro i själen med det vackra havet som avkopplande böljar och är som mumma för mitt stressade inre. Nu är det inte alla som har tillträde till Malta. Nä nä nä, här får bara vissa utvalda sätta sina fötter och då med stor försiktighet och med vördnad för hennes själ. Tänk att vi äger Malta. Jag, min lillebror och pappa... Hur många kan skryta med det? Republiken Malta är konverterad till kungadöme med en drottning vid tronen. Malta ska styras med säker hand... ljudlöst... med vind i seglen för framtiden...

Vi lämnar Malta för en stund och trampar gräs på landbacken i Edenryd. Pappa ringde mig i förrgår kväll. Glad som en speleman. - Vi (läs min far och Micke) har köpt en jolle, så nu kan segla själv i Valjeviken, meddelar pappa mig. Gud va bra. En båt till. Tror att flottan innehåller sammanlagt 4 ½ dam nu... Vi tänkte att du skulle träna upp din segling. (Så kan vi stå i hamnen och ha roligt, hör man Micke i bakgrunden). Naturligtvis blir jag eld och lågor över detta och ser fram emot sjösättning av denna okända jolle. Det putsades och fejades och donades med henne igår. Och ska man nu lära sig träna upp sina seglingsskills och göra det modernt så borde ju en rullfock ingå. Eller? Kanske kan man återanvända den gamla rullgardinen som står på vinden där hemma. Hm... ingen dum idé. Vad det beträffar herrarnas framtida nöje att stå i hamnen och ha roligt åt mig så bjuder jag på det. Skrattar bäst som skrattar sist...

Jag är så glad att jag tappat min sjösjuka någonstans och jag tänker inte leta upp den igen. Den kan ligga där den ligger och har jag lite tur så blir den upptäckt av Broddway och försvinner med den andra skiten. (För er som inte vet vad Broddway är. Googla). Att det gungar och rullar efter några timmar på sjön det tar jag mer än gärna. Om inte annat kan jag ju planera in mina segelturer i samband med de dagar då det bjuds till fest. Ett hälsosammare rus kan man väl inte få.

Hur som helst, igår åt vi "bara" matjesill, nypotatis, gräddfil, dill-och gräslökshack, kavring och västerbottenost. Ja, och så skånepepparkakor med smör till kaffet. Och en punschrulle...

Sist men inte minst... Lycka till i Norge i helgen kära bror!


Skepp o´hoj! Fiskeboj...