Nu går skam på torra land...

... och jag får skämmas som inte ens varit i närheten av en båt sedan förra sommaren. Skulle kunnat segla med lillebror i lördags, men en annan sjuka än sjösjukan satte stopp för detta. Fast det kändes som jag varit på sjön i flera veckor. Ja ja!

Längtar efter vattenstänk, måsskrik och skeppsskorpor... spindlar och vassloppor. Japp, även det sistnämnda saknas. Pappas Vega!

Tänk om man skulle snika till sig en havstur med en vän på lördag. En vän som har en stooooor båt. Nästan som ett skepp! Ska ju ändå till landet med krona på lördag. Det är bara ett litet hinder... hmmmm... jag brukar kunna lösa problem.

Ni andra då? Har ni varit ute och kaptenat och fått njuta av havet, vinden och insnodda tampar? Bra där!

Vi syns på sjökortet! För i den här takten så är det så nära havet jag verkar komma i år!

*skulle man kunna bada med sjökortet och ha fönen på så det känns som jag verkligen är på havet. Måsarna skriker ju utanför fönstret och salt är jag ju själv....*


Skepp å hoj!