... ja inte segelbåten, men väl årets första segling. Men kunde den bli bättre. Riktigt bra vind. Inga vågor. Sol. Perfekt sällskap. Ja det är klart att det var pappa. Men vi hade ju sällskap av en annan båt idag. Lillebror och Madde tog sin premiärtur som kapten och gast idag. Undrar vem som var kapten och vem som var gast? Ja men det är ju inte lätt när halet fastnar i lanternan...Det blev en sådan där underbart fantastisk segling. Inga fadäser... eller ja... det var lite kaotiskt där i början för Lillebror och Madde, kan bara tänka mig om jag och lillebror seglat ihop. Vi har ju inte hetsigt humör någon av oss... ha ha, det hade slutat med att en av oss åkt överbord och inte hade det varit jag inte:)
Men nu satt jag tryggt i pappas Vega och vi gick upp i vind, hissade storen och focken och lät den underbart smådunkande dieselmotor göra sitt "piiiiiiiiiiip" för att sedan tystna för vinden. Det här behövde min själ.
Ett slag nere i viken sedan var det perfekt, eller nja, som vanligt när vi ger oss ut så är det perfekt vind, men den har ju en tendens att mojna mellan vindstråken. Kan det bero på att klockan var närmare nio när vi gav oss ut på sjön. Nej, nej det kan inte ha med det att göra. Jag vet att det kan blåsa på kvällarna och nätterna också.
I vilket (fock)fall som helst, så var det skön segling ut i rännan. Jo då, vinden tog i lite mellan varven och vi fick oönskad omöblering i ruffen IGEN!
- Vad gör du Erika? Du faller ju av från vinden... undrade pappa vid ett tillfälle... Och jag hade visst fallit. Skorna var hala och försök själva hålla er stående på mjukt slipat träddurk i 45-graders lutning. Det slutade med att jag låg som en ihopknölad segelsäck med rorskulten snodd runt mig själv på något märkligt sätt. Som tur väl var så vände sig pappa inte om utan stod kvar mitt i vägen för mig så jag inte såg ett jota. - Pappa jag ser inget, du står precis framför mig... - Ja ha, ja men jag ser... - Ja men vem är det som håller i rodret? - Ja men det gör visst du! - Tack pappa!
- Skeppsskorpa stumpan? - Ja tack, gärna!
- Vilka lampor ska vi segla efter idag tycker du pappa lilla? Dom på Edenryds fotbollsplan eller dom i Valjeviken....*asgarv* Som vi har skrattat åt denna fadäs.
- Vi kan nog gå ganska nära dom gröna pinnarna idag för jag tror att den sandbanken jag letade upp förra året har flyttat på sig till ett bättre ställe. Eller vad tror du pappa? - Du behöver ju inte försöka hitta varken den eller en ny nu! - Nä hä, här hittar man saker och så vill du inte ha dom. Hrmpf!
Ett slag i höjd med Nymölla och fortsatt jakt efter Lillebror och Madde tillbaka in i viken. Vi fick ju agera följebåt ett tag och kom på efterkälken eftersom vi inte kunde sätta segel förrän låååååångt efter dom. Det är sant! Me promise...
Martin och Madde övade slag inne i viken och pappa fick backvind i seglen för han hade mer koll på vad hans son höll på med än vad han själv gjorde... Pappa fick ta över kaptenandet lite när jag försökte fånga våra segelvänner på bild. Hur lätt är det när dom seglar in i bild... ut ur bild.... in i bild.... ut ur bild....
Sen tog vinden slut: - Du kan kaptena nu Erika för nu är det inte kul! - Åh, tack pappa!
Den underbara segelkvällen led mot sitt slut, i alla fall på havet och vi halade storen och gick för focken en stund. Men sen fick även den säga godnatt...
Angöringen av bryggan gick perfekt som vanligt och sen är det det där mysiga småpysslet ombord som följer varje segling. Man kan aldrig få nog.
Om vi åt? Eeehh, ja, det hör ju liksom till. Det blev nattamat i klubbstugan. Grillade revben, potatissallad, mimosasallad, bröd, jordgubbar och grädde. Vet ni om att man kan dricka grädde. Om inte, fråga storögda Madde. För stora ögon var det hon hade när lillebror tog sig några klunkar... Direkt ur förpackningen...
Ja ha mina skeppsråttor. Jag säger bara, det här var första dagen av resten av den underbara seglingssäsong som väntar....
Skepp ohoj! Våtdräkt!
Inlägg
